Härrom dagen punkade jag höger-fram på Amerikanaren, en välkommen punka då jag inte längre orkade dra valsen om att jag visst har slicks på lastbilen!
Besvikelsen var dock större då jag på rullgrus torskade kontrollen över bockstyren och dunkade in i en trotta med fullspeed. Smälld carbonfälg är inte kärlek det, stor sorg och ingen cykel på ett tag, det är ett som är säkert.
I vanlig ordning börjar en skidåkares träningsår den första maj, så också iår. Det firade jag och Peter Larsson nio timmar in i det nya året med att köra första intervallpasset till Frösötornet. I ren eufori flög vi upp på tunghjul på under åtta minuter på sista intervallen! skönt, nu är det bara 798 timmar kvar att beta av i samma iver!
skip to main |
skip to sidebar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar