onsdag, april 15, 2009

The End

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen, det var också ett tag sen jag kände riktig glädje med skidåkningen.

Jag har efter en tids funderande och ångestfyllda samtal med nära och kära bestämt mig för att låta elitkarriären få vara.

Att kämpa med skador har varit en stor del i min karriär, det har varit tufft men har många gånger gjort mig till en bättre skidåkare. De senaste 10åren har jag varit hel och frisk i 1,5år i följd, men det har också hållit motivationen på topp!


Nyckelbensbrottet sen i somras har dock tagit ner min kapacitet och motivation!

I december hade jag mina högsta testvärden någonsin och men var ändå begränsad i överkroppsarbetet, och det funkar inte om man som jag vill prestera max. Att prestera på 95% finner jag ingen glädje i, då kan man motionera- det är roligare.

Idrotten har varit en stor del av mitt liv från barnsben, och när antagningsbeskedet till skidgymnasiet damp ner i brevlådan har elitidrotten varit en verklighet.

Jag har levt ett priviligerat liv fyllt med glädje och intryck. Att sätta upp målsättningar och nå dom är en enorm tillfredsställelse Att släppa lös endorfiner i kroppen varje dag genom fysiskansträgning är en frihetskänsla som är få förunnat. Att i vått och torrt ha vänner, familj och konkurrenter som är införstådd med och stöttar en elitaktivs lite udda liv är underbart.

Jag har mycket att tacka livet som skidåkare och jag kommer att sakna det!

torsdag, februari 05, 2009

Dopade ryssar

Det har väl inte undgått någon, och det förvånar inte de flesta, dock förvånar det mig hur debatten har vridits i väntan på mer fakta i härvan.

Mitt i smeten står nu Matte Nilsson och får förvara sig för sitt blogginlägg där han vrider ur trasan lite över "ryssen".
Helt rätt har han, och frustrationen skulle kunnat ge tuffare ord än de han använde, men det sjuka är att det just nu är HAN som får stå till svars för sin åsikt och sitt tyckande...

Så mycket skit rena idrottare får ta för att dom får stryk av dopade är det väl med all rätt man får kräkas tillbaka lite på de dopade!

För att späda på det lite så kommer jag ALDRIG att tro att en rysk konditionsidrottare som vunnit/vinner ett OS- eller VM-guld har varit ren från doping. Varför ska jag tro det..?

tisdag, februari 03, 2009

Solsken=cykel

Var toksugen på att cykla, så jag slängde mig upp på CX´n idag och tog en tur. -17 är inget för en karl som mig!
  • Sportstrumpor, Craft
  • Cykelbarallor, korta, Craft
  • Vindkallingar, Craft
  • Vinter bibs, Gore
  • Svettröja, krage o lång, Craft
  • Layer3 jacka, Björn Daelie
  • Windstopper väst, Craft
  • Windstopper mössa, Craft
  • Hjälm, Bell
  • Tumhandskar, Hestra
  • Skalhandskar, Hestra
  • Cykelskor, Nike
  • ThermicSole
  • 2 par skoskydd
  • Airtrim
  • Rudy brillor
  • En jävla vilja

söndag, februari 01, 2009

Kallt och långlopp

Lillebrorn hade kommit upp från STHLM och var i tagen för att träna för Öppet Spår, så jag var inte sen att koppla på och anmäla mig till Medelpad ski classic!
Vaknade imorse och fick en liten chock då tempen hade sjunkit från -5 till -17. Det blev att täcka '0'-vallan, men det funkade fint!
Väl på startplatsen mötes legenden Tobias Westman och Limas stolthet Jakob Börjesson.

Det blev vi tre som växlade på dragjobbet första 13km, sen var jag sugen att mäta krafterna, och gick loss! Det funkade fint och jag klev på och kilometerna räknades ner, ledningen låg på 1-1,30.
Vid 9km kände jag att krafterna började tryta, men jag kände mig ganska lugn, vid 5km kvar hade jag en ledning på dryga minuten, men powern sjönk fort, väldigt fort. 3,5km senare hade Jakob kommit ikapp och flugit förbi!
Halvt vimmelkantig så drog jag mig sakta i mål, och klarade andra platsen, men var dryga halvminuten bakom Lima-gubben!

Usch, vad nyttigt ändå att känna att man inte är helt odödlig!

lördag, januari 31, 2009

Ur Koman

Efter att ha smygit mig fram på skidor en timme per dag senaste 10 dagarna, och dessutom kört en genomkörare i Hotingsloppet i söndags, så bestämde jag mig för att göra ett försök att försvara färgerna i SM-sprinten idag. Jag hade hoppats på att lite form skulle kunna chockinfinna sig!
Form fanns inte, dock så hade jag hyfsat tryck i åkningen, men '0' explosivitet. Efter ett litet kämpigt kval där jag trots allt blev 21:a, berodde mycket på en tuff bana som gynnar mig, så kändes kvarten bättre. För att ta mig vidare till semi så hade jag nog behövt den där extra växeln, som jag glömt nånstans i 2008. Jag var chanslös, men efter kvarten så kändes det än bättre och det är bara att konstatera att tävling är formhöjande!

Matz L var outstanding idag, och visade var skåpet ska stå!

Blicken och motivationen är nu riktad mot SM femmilen på hemmaplan i Åsarna, men det är i slutet av mars, så därimellan får jag ta det som det kommer, just nu känns det långt bort, och det är tur det!

söndag, januari 18, 2009

NM idag å

104 lag startar i NM stafetten....(herrer)

lördag, januari 17, 2009

NM

Legat och slökollat på NM från Gjövik idag. Skiathlon stod på programmet och det var faktiskt intressantare sändningar än från världscupen, riktigt bra produktion och bra kommentatorer, dessutom höll tävlingarna i vanlig ordning när det är Norge hög klass.
Kul att se på skidor iallafall!

Spela 0-0 på DIF-MoDo, brorsan är där, as!

torsdag, januari 15, 2009

Tålamod

Ett vist ord som jag hört otaliga gånger vid sjukdom eller skada är tålamod.
Tålamod skall ge ro för psyket och kroppen möjligheten att ta hand om sin åkomma. Tålamod ger den ivrigaste lugnet som betalas tillbaka i dubbel motivation.

Jag har inget tålamod, eller har jag det.
Jag ligger sjuk och känner ingen som helst stress över att inte kunna träna. Det kryper inte i kroppen som det borde.
Jag vet att jag när jag blir frisk måste jag ännu en gång börja om med träningen. Det är väl just det som jag verkligen inte orkar just nu. Andra gången senaste två månaderna, femte denna säsong. Det gör ont att börja om, det gör ont att komma tillbaka. Jag vet vad som krävs, jag vet vilket pris man får betala när man inte presterar på sitt max.

Tålamod! Det måste körskolelärare ha i massor. Sitta i en bil hela dagarna med finniga tonåringar som inte kan skilja på höger och vänster, grönt och rött, 30km/h eller 70km/h. Hur hanterar dom sitt arbete? Jag slänger dagligen ur mig kommentarer till mina medtrafikanter, två motorer bort.
Här har dom sin halvklant i sätet bredvid, hur många misshandelfall har vi årligen mellan körskollärare och elev, hur många hot har utdelas i en dubbelkomandobil? Besitter dessa människor nån speciell kraft som dom tjuvhåller för resten av världen, hur går deras utbildning till. Är det pengarna som motiverar dom i slutändan....kan vara, det ska enligt uppgift vara ganska dyrt att få lappen, jävligt dyrt. Men det kanske alltså inte bara är kunskap man betalar för.