Tålamod

Ett vist ord som jag hört otaliga gånger vid sjukdom eller skada är tålamod.
Tålamod skall ge ro för psyket och kroppen möjligheten att ta hand om sin åkomma. Tålamod ger den ivrigaste lugnet som betalas tillbaka i dubbel motivation.

Jag har inget tålamod, eller har jag det.
Jag ligger sjuk och känner ingen som helst stress över att inte kunna träna. Det kryper inte i kroppen som det borde.
Jag vet att jag när jag blir frisk måste jag ännu en gång börja om med träningen. Det är väl just det som jag verkligen inte orkar just nu. Andra gången senaste två månaderna, femte denna säsong. Det gör ont att börja om, det gör ont att komma tillbaka. Jag vet vad som krävs, jag vet vilket pris man får betala när man inte presterar på sitt max.

Tålamod! Det måste körskolelärare ha i massor. Sitta i en bil hela dagarna med finniga tonåringar som inte kan skilja på höger och vänster, grönt och rött, 30km/h eller 70km/h. Hur hanterar dom sitt arbete? Jag slänger dagligen ur mig kommentarer till mina medtrafikanter, två motorer bort.
Här har dom sin halvklant i sätet bredvid, hur många misshandelfall har vi årligen mellan körskollärare och elev, hur många hot har utdelas i en dubbelkomandobil? Besitter dessa människor nån speciell kraft som dom tjuvhåller för resten av världen, hur går deras utbildning till. Är det pengarna som motiverar dom i slutändan....kan vara, det ska enligt uppgift vara ganska dyrt att få lappen, jävligt dyrt. Men det kanske alltså inte bara är kunskap man betalar för.