lördag, augusti 04, 2007

Min längsta utbrytning

Vaknade återigen med lite snorig näsa, men vädret såg fint ut och jag ville ut och cykla lite.
Jag gav mig av till starten på Storsjönrunt med tanken att ta det lite cool och känna efter första halvan för att sedan om det går bra vara mer aktiv andra halvan, om det hade känts piss hade jag vinklat hem i Myrviken.
Jag hann aldrig riktigt känna efter innan jag efter 2 mil oförhappandes hamnade i utbrytning med Tenggren, Svärd, en till Castor kille och Mikael Sarsgard (Brudpiga).
Jag gav Tenga en frågande blick, och han sa "NU KÖÖÖR VI!".
Sen var det bara att mata på det vi hade, och vi fick som mest dryga 3 minuter innan det bildades en bra grupp bakom som kunde börja ta in tid, men vi lyckades hålla undan till 10mil!
När anslutande Castortåget anslöt var det bara att med brända ben försöka grisa vidare, fyra mil till höll det!
En mil senare mötte jag Åsa i bilen och jag vinklade bara åt sidan, slängde in cykel i bagaget och sa, -Nu har jag kööört klart!
Det var djävligt kul att köra en riktigt hård och lång utbrytning, och dessutom känna att benen svarar riktigt bra på "slätan", tyvärr så klarade inte taktiken att ge oss lite utrymme för att hålla lite längre in i loppet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är bra kört Gustaf!!

Anonym sa...

Imorgon krossar ni the Russians, dom kommer att få hemlängtan å kuta österut.
Elis för ni se upp med, han chansar vilt om han ligger efter med slagläge!