...efter en i vanlig ordning slö träningsmånad (April), så spratt det i benen när asfalten började tina fram!
Efter att ha slagit in de sista spikarna i min cykel för 2008, så var det en skön känsla att få slita Italienskt gummi igen. Det blev ett pass, två, tre, och jag närmade mig "full hand", dessutom gick det oförskämt bra. Formen från vintern hade inte hamnat längst bak i nån krogkö, gött!
DÅ slog den till, den jävla vårförkylningen, tio dagar utan att få beträda min carbonsadel. Frustration, men att vara kall och inte hetsa upp sig har mamma lärt mig redan vid amningen...
Idag var jag ute och kände efter om något feeling fanns kvar sen innan fru pollen kom. -INTE NÅ!Det blir till att nöta lilla klingan ett tag innan jag ens kan kalla mig motionscyklist i gänget Vertex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar