onsdag, april 15, 2009

The End

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen, det var också ett tag sen jag kände riktig glädje med skidåkningen.

Jag har efter en tids funderande och ångestfyllda samtal med nära och kära bestämt mig för att låta elitkarriären få vara.

Att kämpa med skador har varit en stor del i min karriär, det har varit tufft men har många gånger gjort mig till en bättre skidåkare. De senaste 10åren har jag varit hel och frisk i 1,5år i följd, men det har också hållit motivationen på topp!


Nyckelbensbrottet sen i somras har dock tagit ner min kapacitet och motivation!

I december hade jag mina högsta testvärden någonsin och men var ändå begränsad i överkroppsarbetet, och det funkar inte om man som jag vill prestera max. Att prestera på 95% finner jag ingen glädje i, då kan man motionera- det är roligare.

Idrotten har varit en stor del av mitt liv från barnsben, och när antagningsbeskedet till skidgymnasiet damp ner i brevlådan har elitidrotten varit en verklighet.

Jag har levt ett priviligerat liv fyllt med glädje och intryck. Att sätta upp målsättningar och nå dom är en enorm tillfredsställelse Att släppa lös endorfiner i kroppen varje dag genom fysiskansträgning är en frihetskänsla som är få förunnat. Att i vått och torrt ha vänner, familj och konkurrenter som är införstådd med och stöttar en elitaktivs lite udda liv är underbart.

Jag har mycket att tacka livet som skidåkare och jag kommer att sakna det!

3 kommentarer:

Unknown sa...

Tack för att få tävlat emot dig och lycka till i ditt nya liv!)

//Adam

Klimpen sa...

Du är fortfarande välkommen på fyllevasan 22:april i vålådalen:)

Anonym sa...

Lycka till framöver Gurra! Förstår att det är svårt att motivera sig när man drabbas av massa skador som du gjort...tråkigt! Har varit roligt att följa dig genom årens lopp efter skidgymnasie tiden!
// Ulf Andersson