Reflektioner, så här dagen efter...

...Vasaloppet.
Efter en natt i djup sömn, vaknade jag insmord i härdad betong. Jag sträckte mig efter larm knappen men nådde bara mig själv, sen vaknade jag på riktigt och kom ihåg att jag åkte tydligen vasaloppet igår.
Efter några polarkakor, en kopp kaffe och ett par värktabletter satte jag mig framför tv´n för att se lite av sändningen från igår. Vilken besvikelse, Svt24 följer tätstriden!, "my Ass".
Eftersom det var svårt med vallningen så kunde jag inte erbjuda den åkande reportern Erik Olofsson så bra skidor som han hade ifjol, utan han fick ta det som blev över, och det var mitt burkpar, och jag kan intyga att dom gick tungt, vilket också märktes när han skulle försöka rapportera från klungan, som fö också körde ganska hårt! SÅ att den rapporteringen gick illa får nog jag ta på mig mer än att Erik är lite otränad, men att sitta och lyssna på kommentarerna från Blomqvist och samtidigt bara se några otydliga helikopterbilder varvat med skoterkameran som endast följer den som ligger etta i spåret var en riktig tråkig start på min dag!

Jag har viss förståelse för att produktionen kan vara lite krånglig, men man kan ju alla fall försöka anstränga sig för att få en professionell inblick i vad som händer i loppet och sen kanske det inte vore allt för mycket begärt att skapa mer spänning genom att ge en liten överblick i hur klungor splittras, jagar och går ihop. Tur att Martin Larsson fick in några kommentarer i sändningen för att rädda digitalsändningen från att bli svartvit...
Däremot så var intervjuerna efteråt en behållning, Jerry håller ju sin vanliga klass, Mathias visar en skön ytlig ödmjukhet, Alsgaard nöjd och hånfull, Aukland´s visar äkta seger glädje och givetvis Svärd´s sköna grodor!

Efter ett par lyckade år med att visa åkarnas puls under loppet, så lyckades Svt dribbla bort sig själv genom att knappt visa något av det, några sekuder med Myrlands puls och ett konstaterande av Blomqvist att det nu går fort, var allt.
En annan sak som jag snappade upp var att J.Aukland hade bättre glid än Jerry redan i Risberg och att det sedan blev enorm skillnad efter Evertsberg, intressant när Jerry åkte utan fäste. Anders hade däremot sämre än sin brorsa, men ändå mycket bra skidor.
Vi var fyra stycken som upplevde samma sak med "ruggen" samtidigt i andraklungan när vi var någon kilometer efter Risberg. Jag, Fredrik Persson, Fredrik Östberg och Petter Myhlback fick helt plötsligt väldigt svårt att gå med klungan på stakpartierna, snön blev "fetare" och ruggen aggressivare.